Ibland sinar orden,
man liksom känner ett slags likgiltighet mot orden,
alltså det känns likgiltigt att sprida sina ord,
man vill liksom paussa orden lite,
varför blir det på detta vis,
det är en känslosak,
kanske det är så att man orkar inte, eller att
man man helt enkelt känner behov av att vila,
att bara vara utan att göra någonting,
själv tycker jag att lata dagar är underbara,
älskar att lata ibland och
det är ofta då som även orden sinar,
men detta går ju över någon gång,
det har med ens känslor att göra med och
man måste då helt enket att acceptera att det är så,
man lever ju som i en våg,
upp och ner, sedan blant en stund och
sedan rider man med vågen igen, upp och ner,
känslorna går som vågor,
så är det bara :)
vi är känslomänniskor,
vi lever genom våra känslor.
sunnuntai, 11. lokakuu 2020