Försöker minnas hur det var sist jag var i Finland...det var så länge sedan...jag var en ung tjej då, ca 20-21 år...det var sommar...minns att mor var orolig att jag skulle inte tillback till Sverige...hon var rädd att jag sdkulle stanna hemma...hon var rädd hur far skulle reagera...kände mig sårad......det bara fortsatte att mor såg bara far...mig puttade hon bort...tyckte det var konstigt att far tolererade mig hela den sommaren...
iaf det var sista gången jag såg far...jag minns hur tryckta mina tankar var den sommaren...kände mig ensam och övergiven som vanligt.
Hade svårt att förstå hur föräldrarna ogillade mig...dom såg ju ingenting bra i mig...
Mina syskon var ju inte heller så nära mig...jag blev ju utsparkad när jag var ca15-16 år ung...antar att dom såg ner på mig då...många gången undomar försvarar sina föräldrar.
Hur som helst...efter den sommaren blev jag aldrig utbjuden att komma och hälsa på...ingen har bett mig komma och hälsa på,...
------------------------------------------
Livet kan vara hårt...allt hårt och negativt sätter sin prägel på människan...många traumatiska händelser i ungdomer har satt sina spår i mig tyvätrr.
sunnuntai, 27. kesäkuu 2021