{61} Till aspirantens okunnighet hör att handla illa och sedan, om bestraffningen skjuts upp, säga: »Hade detta varit ett dåligt handlande, hade Han säkert avskurit sin hjälp till mig och tvingat mig bort ifrån sig.» I själva verket avskärs hjälpen från aspiranten utan att han är medveten om det, så att hans andliga tillväxt hindras. Och aspiranten placeras i själva verket på den andliga stationen ”avstånd” utan att veta om det, så att han utlämnas åt sina egna nycker och sin egen vilja.


{62} Om du ser en gudstjänare som Gud den Allrahögste satt att recitera litanior och gjort uthållig däri tack vare Hans långvariga bistånd, förakta i så fall inte vad hans Mästare tilldelat honom på grund av att du ej kan se gudskännarnas kännetecken på honom eller gudsälskarnas utstrålning: funnes ingen andlig inströmning, funnes heller ingen litania.


{63} Det finns sådana som Gud satt till att tjäna Honom, och det finns sådana som Gud utmärkt genom sin kärlek till dem: »Allesammans – både de förra och de senare – skall din Herre bistå med sin gåva; och din Herres givande är icke begränsat.» (Koranen 17:21)


{64} De andliga inströmningarna kommer oftast plötsligt och skyddas därigenom från att gudstjänarna skall kunna tillräkna sig dem genom förberedelse.


{65} Ser du någon som svarar på allt han tillfrågas om och ger uttryck åt allt han omvittnar och omnämner allt han vet: ja, dra då härav slutsatsen att han är okunnig.


{66} Han har förvisso gjort Den Kommande Världen till en plats där Han kan belöna sina troende tjänare, emedan Denna Världen ej innehåller det Han vill ge dem, och emedan Han håller deras värde för högt för att belöna dem i en värld utan beständighet.


{67} Om någon finner frukten av sin handling omgående, så är detta ett tecken på dess mottagande i livet efter detta.


{68} Om du vill lära känna ditt värde i Hans ögon: utrön då vad Han just nu utser dig till att uträtta!


{69} När Han begåvar dig med lydnad såväl som med möjligheten att tack vare Hans hjälp klara dig utan den, då skall du veta att Han både till det yttre och till det inre överöst dig med sina nådegåvor.


{70} Det bästa du kan begära av Honom är det som Han begär av dig.


{71} Att sörja över förlusten av lydnad utan att försöka återuppliva den är ett tecken på förblindelse.


{72} Den som i sitt symbolspråk finner Gud närmare sig än symbolen är inte någon gudskännare. Gudskännare är den som ej längre äger symbolens språk till följd av sitt försvinnande i Hans vara och sitt uppgående i Hans skådande.


{73} Det som går hand i hand med hoppet är handlingen; annars är det blott en önskan.


{74} Det gudskännarna söker hos Gud den Allrahögste är uppriktighet i tjänargärningen och att kunna bevaka Herradömets krav (på rättsskipning).


{75} Han försätter dig i upprymdhet för att icke låta dig förbliva i beklämdhet; och Han försätter dig i beklämdhet för att icke lämna dig kvar i upprymdheten; och Han tager dig ut ur bådadera för att du icke må vara till för något annat än för Honom.


{76} Gudskännarna fruktar mer att försättas i upprymdhet än att försättas i beklämdhet, ty i upprymdheten stannar blott få inom det tillbörligas gränser. Och från upprymdheten tager själen sin förlustelse genom glädjens närvaro, medan det i beklämdheten inte finns någon förlustelse för själen.


{77} Ibland ger Han dig något först och tar det sedan ifrån dig, men ibland tar Han först något ifrån dig och ger dig sedan något. När Han genom fråntagandet öppnar porten till förståelse för dig förvandlas fråntagandet till givandet.


{78} De skapade varelsernas yttre är en villa och deras inre är en förmaning. Själen ser till deras yttre – till villan – medan hjärtat ser till deras inre – till förmaningen.


{79} Om du vill äga ära som ej förgår må du icke söka ära i en ära som förgår.


{80} Det verkliga färdandet består i att du färdas så, att Denna Världens dimensioner försvinner för dig så att du förnimmer Den Kommande Världen såsom närmare dig än vad du är dig själv.


{81} Då en människa ger dig något är det egentligen ett fråntagande. Då Gud fråntager dig något är det i själva verket en välgärning.


{82} Vår Herre är alltför hög för att Hans tjänare skall köpslå med Honom i kontanter och ge honom återbäring på kredit.


{83} Som sin belöning till dig för din lydnad är det tillräckligt att Han godkänt dig såsom värdig lydnaden.


{84} Som belöning för dem som anstränger sig räcker det som Han uppenbarar för deras hjärtan under deras lydnad mot Honom samt det som Han låter inströmma till dem från den intima vänskapen med Honom.


{85} Om någon tjänar Honom på grund av något han hoppas på från Honom eller för att genom sin lydnad söka avvärja en bestraffning, ja, då går han inte i god för den sanna naturen i Hans egenskaper.


{86} När Han ger dig visar Han sin godhet för dig, och när Han tager ifrån dig visar Han sin styrka för dig. I allt detta ger Han sig tillkänna för dig och går dig till mötes i sin godhet.


{87} Ja, fråntagandet plågar dig förvisso emedan du ej förstår Guds avsikt med det.


{88} Ibland öppnar Han porten till lydnad för dig utan att därför godta din lydnad. Och ibland tvingar Han dig till en synd som visar sig bli orsaken till att du kan nå fram till Honom.


{89} En olydnad som bringar ödmjukhet och nödställdhet är bättre än en lydnad som bringar ära och högmod.


{90} Det finns två slags nådegåvor som ingen varelse undkommit och som inget skapat klarar sig förutan: först framskapandets och sedan livsuppehällets nådegåva. Han benådar dig först med existens och därpå med fortsatt livsuppehälle.


{91} Ditt armod är en väsenskvalitet hos dig. Då yttre faktorer angriper dig är dessa endast påminnelser för dig om vad som är fördolt för dig av de yttre faktorerna. Yttre omständigheter kan emellertid ej ha någon som helst inverkan på armodets väsenskvalitet.


{92} Din bästa stund är den i vilken du bevittnar ditt armod och återförsätts i ditt tillstånd av att vara föraktad.


{93} När Han gör dig främmande för sin skapelse skall du veta att Han vill öppna porten till förtrolighet med Honom för dig.


{94} Då Han löser din tunga med en begäran skall du veta att Han vill ge dig något.


{95} Gudskännarens nödställdhet upphör aldrig, och hans fäste finnes ej hos någon annan än hos Gud.


{96} Han bestrålar de synliga tingen med ljuset från sina verkningar och de osynliga hjärtehemligheterna med ljuset från sina attribut. Till följd härav slocknar de synliga tingens ljus, medan hjärtanas och de osynliga hjärtehemligheternas ljus aldrig slocknar. Därför säger man: »Sannerligen, dagens sol går ned om natten men hjärtanas sol går aldrig ned.»


{97} Måtte din vetskap om att det är Han {lovad vare Han} som prövar dig lindra prövningarnas smärta för dig. Ty Han, vars rådslut drabbar dig, är också den som lär dig träffa det rätta valet.


{98} Om någon tror att Hans välvilja är åtskild från Hans rådslut beror detta på kortsynthet.


{99} Du behöver inte frukta att vägarna till Gud ter sig dunkla för dig men väl att lidelsen överväldigar dig.


{100} Lovad vare Han som beslöjar hjärtehemligheten hos de utvaldas skara genom människans yttre och som uppenbarar sig med gudomligt majestät i det vittnesbörd tillbedjan utgör.


{101} Begär ej svar av din Herre på frågan varför din begäran dröjer utan svara själv på frågan varför ditt uppförande släpar efter!


{102} När Han till det yttre gjort dig underdånig sin befallning och till det inre förlänat dig underkastelse under sinmakt har Han verkligen överväldigat dig med sin gunst.


{103} Det gäller inte om varenda en, vars utkorelse är fastställd, att hans frälsning därmed också är fullbordad.


{104} Ingen utom den okunnige föraktar litanior. Ty den andliga inströmningen är ju till finnandes i Den Kommande Världen medan litanian upphör i och med att Denna Världen upphör; och det man lämpligast bör bekymra sig om är just det, vars förekomst ej kan ersättas med något annat. Nu är det ju just så, att det är Han som begär litanian av dig medan det är du som begär den andliga inströmningen av Honom – och det du begär av Honom, vad är det i jämförelse med det Han begär av dig?


{105} Hjälpen kommer i den utsträckning man är beredd att ta emot den, och ljusstrålarna sprider ut sig i förhållande till renheten hos hjärtehemligheterna.


{106} Då den försumlige vaknar till funderar han över vad han skall göra, medan den förståndige funderar över vad Gud skall göra med honom.


{107} Gudstjänarna och asketerna räds verkligen varje ting på grund av deras frånvaro från Gud i varje ting de kommer i kontakt med. Men hade de blott skådat Honom i varje ting de kommer i kontakt med skulle de ej rädas någonting.


{108} Han har befallt dig att i Den här Världen betrakta Hans skapade varelser medan Han kommer att blottlägga sitt väsens fullkomlighet för dig i Den andra Världen.


{109} Han vet beträffande dig att du väntar på Honom i otålighet, så därför låter Han dig under tiden skåda det som utgår från Honom.


{110} När Gud får veta av dig att du är uttråkad varierar Han lydnadsgärningarna för dig. Och Han vet vilken glupskhet som finns hos dig, så därför förbjuder Han dem för dig under vissa tider för att förrättandet av den rituella bönen – och inte bara tanken på den – istället skall utgöra din angelägenhet; ty alla förrättar inte bön som ber.


{111} Den rituella bönen är en rening för hjärtana och öppnar porten till de fördolda tingen.


{112} Den rituella bönen är platsen för det förtroliga gudsanropet och källan till den ömsesidiga troheten. I den utvidgar sig hjärtehemligheternas sfärer, och i den strålar ljusstrålarnas strålglans; eftersom Han känner människans svaghet minskade Han (det av Profeten Muhammad fastställda) antalet dagliga rituella böner från femtio till fem. Men eftersom Han också känner människans behov av nåd utökade Han deras omfång istället.


{113} När du kräver kompensation av Gud för en gärning utkräver Han uppriktighet av dig beträffande gärningen. Men det räcker med att du hyser en känsla av oklanderlighet beträffande din gärning för att det hos Gud skall väcka misstanke beträffande din uppriktighet.


{114} Sök ej kompensation av Gud för en handling som du egentligen ej själv utför. Som belöning för en handling räcker det att du får den av Gud till att utföra.


{115} När Han vill manifestera sin godhet för dig skapar Han själv handlingen men låter dig sedan utföra den.


{116} Om Han utlämnar dig åt dig själv kommer man aldrig att sluta finna fel hos dig. Men om Han manifesterar sin givmildhet i dig kommer det inte att finnas någon ände på lovprisningarna av dig.


{117} Knyt an till kvaliteterna i Hans gudomsväsen medan du förverkligar kvaliteterna i din tjänargärning.


{118} Han har förbjudit dig att göra anspråk på det som ej tillkommer dig bland det som hör till de skapade varelserna. Skulle då Han – som är Världarnas Herre – tillåta dig att göra anspråk på Hans attribut?


{119} Hur skulle naturens lagar kunna genombrytas till ditt gagn (så att du får uppleva mirakel), då du inte själv förmår bryta igenom din själs inrutade livsmönster?


{120} Lösningen på ditt problem ligger inte i att du begär mer av Gud utan i att du själv främjar ett dygdigt leverne.


{121} Inget vädjar för dig hos Gud så som trångmål, och inget påskyndar gåvor till dig från Gud så som ödmjukhet och behov av hjälp.


{122} Vore det inte så, att du inte kunde nå Honom förrän efter att ha avlägsnat dina brister och utplånat dina pretentioner, skulle du aldrig någonsin kunna nå Honom. Vill Han däremot leda dig fram till sig överskyler Han dina egenskaper med sina egenskaper och dina kvaliteter med sina kvaliteter. På så sätt förenar Han dig med sig genom det som utgår från Honom till dig, inte genom det som utgår från dig till Honom.


{123} Vore det inte för att Hans godhet överskyler gärningarna skulle ingen gärning befinnas värdig att godtagas av Honom.


{124} Du är i större behov av Hans fördragsamhet då du är Honom lydig än då du är Honom olydig.


{125} Detta att Guds godhet överskyler ens olydnad har två aspekter: dels att bli överskyld så att man inte begår någon olydnad alls, dels att bli överskyld då någon olydnad ändå begås. Den stora hopen bönfaller Gud den Allrahögste om att bli överskylda under själva olydnaden – under fruktan att upptäckas och degraderas i folks ögon. Den utvalda skaran bönsöker Gud om att bli överskylda från att begå någon olydnad alls – under fruktan att falla inför den sannskyldige Konungens blick.


{126} Den som ärar dig ärar i själva verket hos dig Hans godhet att överskyla dig – så tacka Den som överskyler dig, inte den som ärar och prisar dig!


{127} Din verklige följeslagare är den som färdas tillsammans med dig i fullt medvetande om dina svagheter – och denne är ingen annan än din Mästare, Den Givmilde; din bäste följeslagare är den som söker dig för din egen skull och inte på grund av något hos dig som gagnar honom.


{128} Om den inre visshetens ljus strålade för fullt skulle du få se Den Kommande Världen så nära inpå dig att du inte ens skulle behöva färdas till den. Och du skulle få se förmörkelsens täcke falla över Denna Världens lockelser.


{129} Det som avskärmar dig från Gud är inte detta, att det skulle finnas något som existerar jämte Honom – ty det finns ingenting som existerar jämte Honom – utan det är din inbillning att något existerar jämte Honom som avskärmar dig från Honom.


{130} Om Han inte uppenbarade sig bland de skapade varelserna skulle de inte bli synliga. Men om Hans attribut uppenbarade sig skulle Hans skapade varelser förblekna.


{131} Han uppenbarar varje ting därigenom att det är Han som ligger bakom allting, och Han innesluter varje tings existens emedan det är Han som är den som är verkligt uppenbar.


{132} Han har givit dig tillåtelse att betrakta det som finns hos de skapade varelserna, men Han har inte tillåtit att du sysselsätter dig med de skapade varelsernas själva väsenden. Med orden »Säg ›Betrakta det som finns i himlarna !‹ […] » (Koranen 10:101) har Han öppnat insiktens port för dig. Men Han har inte sagt ›Betrakta himlarna!‹ för att inte därigenom visa dig hän mot himlakropparnas väsenden.


{133} Världarna består genom Hans bekräftelse av dem och upplöses genom enheten av Hans vara.


{134} Folk lovprisar dig för det de tror sig veta om dig. Men förebrå dig själv för det som du vet finns i din själ!


{135} Då den troende beröms blygs han inför Gud den Allrahögste för att prisas för en kvalitet som han ej kan omvittna hos sig själv.


{136} Den mest insiktslöse är den som överger den inre visshet han äger för andras tyckande.


{137} Om Han släpper lös lovprisandet av dig och du icke befinner dig värdig, lovprisa då Honom istället för det Han är värd!


{138} Då asketerna beröms blir de beklämda på grund av att de ser lovprisningarna härröra från folket. Men då gudskännarna beröms blir de upprymda på grund av att de ser lovprisningarna härröra från den verklige Konungen.


{139} Om du är sådan att du blir upprymd då du får något men beklämd då du berövas något, så slut härav att du fortfarande befinner dig på barndomsstadiet och att du ännu brister i ärlighet vad gäller din gudshängivenhet.


{140} Om du begår en synd, så låt inte detta vara en orsak som får dig att förtvivla om att uppnå rättsinnighet gentemot din Herre, ty kanhända är detta den sista synd som förutbestämts för dig