{201} Förtvivla ej över att Han tar emot en gärning i vilken du ej förnimmer den gudomliga närvaron, ty ibland tar Han emot den gärning vars frukt ej mognat omedelbart.


{202} Vitsorda ej en andlig inströmning vars frukt du ej känner; syftet med regnmolnet är inte själva regnandet – nej, dess syfte är att frambringa frukter!


{203} Försök inte kvarhålla de andliga inströmningarna sedan de spridit ut sitt ljus och efterlämnat sina hemligheter. Ty i Gud har du rikedomar som gör allt annat överflödigt, men det finns inget som gör Gud överflödig för dig.


{204} Din strävan att kvarhålla annat än Honom är ett tecken på att du ej funnit Honom, och din ängslan att förlora annat än Honom är ett tecken på att du ej är förenad med Honom.


{205} Även om lyckan varierar i sina skepnader så kommer den ändå av att få skåda Honom och närma sig Honom. Och även om smärtan tar sig olika uttryck så kommer den ytterst av att Han är beslöjad för dig. Så orsaken till smärta är förekomsten av beslöjning, och den fullständiga lyckan består i att skåda hän mot Guds, Den Givmildes, ansikte.


{206} Det hjärtana förnimmer av bekymmer och ledsamheter beror på det de är hindrade från att se.


{207} Den fullkomliga lyckan för dig består i att Han förlänar dig det som fattas dig och hindrar dig från det som får dig att överskrida gränserna (för det som är tillåtet).


{208} Det du sörjer över är betydelselöst såväl som det som du gläder dig över.


{209} Om du ej vill bli avskedad, så åtag dig ej en överhöghetspost som ej kommer att bli varaktig för dig.


{210} Om saker och tings början frestar dig, så kommer tanken på deras slut att få dig att avstå (från dem); om deras utsida manar dig till sig, så kommer tanken på deras insida att avhålla dig från dem.


{211} För att få dig att avstå från Denna Världen har Han gjort den till en plats för allt som är annat än Han och till en härd av orenheter.


{212} Han vet att du inte godtar ett enkelt råd, så därför låter Han dig få en ordentlig smak av Denna Världen – vilket gör det lättare för dig att skiljas från den.


{213} Den gagneliga kunskapen är den vars strålar sprider ut sig i bröstet och med vars hjälp hjärtats omhölje avhöljes.


{214} Den bästa kunskapen är den som går hand i hand med fruktan. Om fruktan förenar sig med kunskapen är den för dig, annars är den mot dig.


{215} När du blir sårad av att folk inte längre kommer till dig eller av att de bemöter dig med skymfligt tal, vänd då tillbaka till den kunskap om Gud som finns hos dig. Men om kunskapen om Honom inte tillfredsställer dig, då blir din olycka att inte vara tillfredsställd med kunskapen om Honom värre än den olycka som kommer från den som är emot dig.


{216} Han har beordrat dem som är emot dig för att du inte skall förlita dig på dem. Han vill driva dig bort från varje ting, så att inget distraherar dig från Honom.


{217} Då du vet att Satan ej glömmer bort dig, så glöm då inte heller du Den som håller din pannlugg i sin hand.


{218} Han har skaffat dig en fiende för att med hans hjälp driva dig till sig, och Han har vänt din själ emot dig för att din inriktning mot Honom ej skall upphöra.


{219} Den som gör anspråk på ödmjukhet för egen del är i sanning den som är högmodig. Ty ödmjukhet existerar endast i förhållande till upphöjdhet. Så när du därigenom bekräftar upphöjdhet för egen del, så är du i sanning den som är högmodig.


{220} Den är inte ödmjuk som – då han ödmjukar sig – anser sig stå över det han gör. Nej, ödmjuk är den som – då han ödmjukar sig – anser sig otillräcklig i det han gör.


{221} Den sanna ödmjukheten är den som springer fram ur betraktandet av Hans storhet och ur uppenbarelsen av Hans natur; endast betraktandet av Hans natur kan driva dig ut ur din egen natur.


{222} Lovprisningen av Gud den Allrahögste hindrar den troende från att hembära tacksägelser till sig själv, och de rättigheter som tillkommer Gud hindrar honom från att tänka på sina egna förlustelser.


{223} Den är ingen älskare som av sin Älskade hoppas på kompensation eller begär något av Honom. Älskaren är den som utger sig för dig. Den du utger dig för är inte Älskaren.


{224} Om själarnas sfärer ej funnes skulle de färdandes färd ej kunna förverkligas. Ty det finns inget avstånd mellan dig och Honom, sådant att du skulle kunna tillryggalägga det genom en resa; inte heller finns det något brottstycke mellan dig och Honom, sådant att din förening med Honom skulle kunna utplåna det.


{225} För att kungöra din ställnings upphöjdhet bland Hans skapade varelser har Han placerat dig i den mellersta världen, mellan sitt konungarike och sitt himlarike. Du är en substans i vilken Hans universums pärlor ligger gömda i sina skal. Beträffande din kroppsliga natur är tillvaron tillräckligt rymlig för dig, men inte beträffande djupet i din andliga natur.


{226} Om de osynliga sfärerna inte öppnar sig för den som finns till i världen blir han fängslad genom sina egna begränsningar och instängd i sitt eget väsendes form.


{227} Så länge du ej skådat Skaparen lever du i relation till de skapade varelserna, men när du skådat Honom existerar de skapade varelserna i relation till dig.


{228} Upphävandet av den mänskliga naturen följer ej av vissheten om utkorelse. Nej, utkorelsen är jämförbar med dagssolens sken: den skiner på horisonten men härrör inte ur den. Ömsom skiner Hans attributs solar över din tillvaros natt, ömsom återtager Han detta från dig och skickar dig tillbaks till dina egna villkor. Så ”dagen” kommer inte inifrån dig och sedan till dig utan den strömmar över dig.


{229} Genom förekomsten av sina verkningar visar Han hän mot förekomsten av sina namn, genom förekomsten av sina namn mot orubbligheten i sina attribut, och genom förekomsten av sina attribut mot förekomsten av sitt väsen – ty det är omöjligt att ett attribut existerar genom sig självt.
     För extatikerna avslöjar Han sitt väsens fullkomlighet, därpå sänder Han dem tillbaks till att betrakta Hans egenskaper, sedan återför Han dem till tillgivenhet till Hans namn och slutli­gen sänder Han dem tillbaks till att betrakta Hans verkningar. 
     Men för ”de framåtskridande” är det tvärtom, ty deras slut är extatikernas början medan deras början är extatikernas slut; dock icke entydigt så, ty ibland möts de på halva vägen medan den ene är på väg upp och den andre på väg ned.


{230} Värdet av hjärtanas och hjärtehemligheternas ljus är ovetbart förutom i himmelrikets osynliga värld, precis som himmelens ljus ej uppenbarar sig utom då man betraktar den synliga världen.

{231} Att omgående få smaka lydnadsgärningarnas frukter utgör goda nyheter för utövarna om belöning för dem i livet efter detta.


{232} Hur kan du söka kompensation för en gärning då det ju är Han som ger dig en allmosa genom den? Eller hur kan du söka belöning för en sanningsfullhet som Han skänker dig?


{233} Det finns sådana hos vilka ljuset föregår deras gudsihågkallandeböner, och det finns sådana vilkas gudsihågkallandeböner föregår ljuset. De senare ihågkallar Gud för att deras hjärtan skall bli upplysta. Hos de förra har däremot hjärtana blivit upplysta av ljuset, och därigenom ihågkallar de redan de facto Gud.


{234} Utsidan av gudsihågkallandet (dvs. dhikr-litanian) skulle ej finnas om den ej komme inifrån betraktelse och reflektion.


{235} Han gjorde dig till ett vittne innan Han bad dig att vittna (om Honom). Sålunda talar de yttre aspekterna om Hans gudomlighet medan hjärtana och samvetena förverkligar Hans väsens enhet.


{236} Han har förlänat dig tre nådegåvor:
     1) Han har utvalt dig till en som ihågkallar Honom. Och vore det inte för Hans godhets skull, skulle du inte vara värdig att ihågkallandet av Honom strömmar genom dig;
     2) Han har utvalt dig till en som är ihågkallad genom Honom, ty Han har bekräftat sin frändskap med dig;
     3) Han har utvalt dig till en som är ihågkallad hos Honom – och på så sätt har Han fullkomnat sin nåd mot dig.


{237} Månget liv har långt levnadslopp men få andliga tillgångar medan det finns månget liv som har kort levnadslopp men är rikt på andliga tillgångar. Om någon välsignas under sitt liv kan han av Gud den Allrahögste erhålla välsignelser som faller utanför varje förklaring och symbolisk antydan.


{238} Det största självbedrägeri vore att göra sig fri från alla distraktioner men inte sedan vända sig mot Honom; eller att ha få hinder men sedan inte färdas mot Honom.


{239} Reflektionen är hjärtats färd i de skapade tingens sfärer. Reflektionen är hjärtats lykta. Så om reflektionen försvinner finns det därför ingen belysning kvar i hjärtat!


{240} Det finns två slags reflektioner: dels bekräftelsens och trons reflektion, dels betraktelsens och omvittnandets reflektion. Den förra hör till dem som är mästare i att förklara, den senare hör till dem som är mästare i att betrakta och begrunda.