Alla kan prata, men kan alla prata om ingenting? Ibland pratar jag om ingenting, pratar så klart, men pratar så att pratet leder ingenstans, man liksom bara pratar om allt och inget men ändog inget viktigt, inget märkvärdigt. Annastans diskuterade vi idioter, vilka är idioter och vilka är dom säger idioter om andra. Häftig diskussion, till slut blev det så att alla kunde ibland ges öknamnet idiot. Det kan vara givande att leka med orden, det är först svårt, sedan blir det lättare och lättare. Hur som helst, det ren befriande känsla att prata om ingenting men ändog prata hela tiden. Det gör man oftas när man är utråkad, utråkad av avsaknad av intressanta diskussioner. Priset är, man blit trött, likgiltig för stunden, trött, trött på ord, trött trött. Skön känsla hur som helst, trött men oerhört skönt.

jagliten.jpg?1583632106