Känn kärlek för alla, 
känn den ljuva känslan, 
älska dig själv, 
älska andra, 
får kärlek tillbaks, 
energin vibrerar, 
känn kärlekens energi,

Även den lilla ömhetskänslan är kärlek...man måste börja någonstans, i den nivån där man är just nu...Man kan känna kärlek för alla människor...man behöver inte tycka om allt vad alla gör eller säger, men trots det känner man en ömhet, en varm kärlek mot alla människor...man känner det inom sig...det är ingen märkvärdig känsla...man ser andra med ömhet i blicken...men trots detta, måste man kunna skilja mellan gott och ont...det som är ont, det skall man inte acceptera, man måste våga säga emot ondskan...fast man är emot ondskan som finns i vissa människors ord eller handlingar, känner man kärlek även för dessa individer...vi är alla planetens barn, samma släkte...vi människor byter energi med varandra, vi tar och vi får, energi...ofta får man ond energi, man ta emot det ett tag, men sedan måste man sätta stopp för det, för man skall inte låta den andres onda negativa energi skada en själv, så man måste gå vidare, lämna det onda bakom sig, men trots det känner man en ömhet, kärlek för dessa individer som beter sig illa ibland...man är inte likgiltig mot dom, man hatar inte dom, men man ogillar deras onda beteende eller ord...men man glömmer inte att känna kärlek...det är mycket lättare att få energi från en positiv människa...det positiva goda energin strålar mot en genom orden, minen, kroppsprålet...när negativ energi träffar en, det kan göra ont i ens psyke, själen, det onda energin träffar en som en brännande eld, eller en kniv, till slut måste man våga gå undan för att inte skada sig själv i den andres alltför negativa ord eller handlingar, men kärleken känns trots allt detta...den allmänna kärleken som känns...man är inte någon kärleksguru eller liknande om känner kärlek för alla...det finns ju många olika nivåer även vid kärlek...man älskar alla på olika sätt, man känner olika, men det är kärlek iaf...
Och man bör kanske kunna skilja mellan två saker i kärlek, för det första, antingen gillar, älskar man den andres personlighet, eller man ogillar den. och för det andra, man älskar alla själar, det allra innerta hos alla människor, som är oberoende av personlighet, man alltså älskar själva grunden i människan, de sk. själen, den som gör det möjligt att leva..själen har ingen personklighet, den är god, alltid god..
Det gäller alltså att djupdyka hos människor och leta efter denna frifulla själslig tillstånd hos varje människa...men det är en annan ska om hittar den...många är så stressade och beroende av värdsliga saker och fåfänga att själen kan vara djupt begravt hos vissa.
Tyvärr det finns många som inbillar att när man säger att man älskar alla, när man känner kärlek för alla, att man då måste acceptera allt från andra...dom har fel...fast man känner en inre kärlek för alla, innebär det inte att man måste tåla allt, man får säga emot det onda eller ibland är bäst att gå sin väg och lämna det onda bakom sig, för det är inte meningen att man skall skada sig själv.... det är ju en helt naturlig sak...kärlek innebär inte att man skall gilla det onda vi utbyter energi med varandra när vi umgås, det kan handla on positiv energi eller negativ energi...och man skall inte glömma att alla kan ibland göra eller säga fel, det är mänskligt att fela, vi skall inte döma varaandra alltför hårt...men gränser för det vad man skall tåla, det måste man våga göra.