Alla strävar efter att någon gång vara ensamma, helt ensamma med sina egna tankar. Vad är härligare än att sitta i en fåtölj, alldeles ensam, inga andra människor i närheten. Tystnad råder. Då har man ro att samla sina tankar, tänka, filosofera, planera, eller att bara dagdrömma. Ensamhet i små portioner är som balsam för psyket/själen. Fast det är skönt där i ensamhet, är det desto skönare att visstas bland andra människor och vara social. Bland andra människor är vi en i en människomassa, men trots det en individ, en individ som räknas med.