Undvik löjliga bråk, 
ordklyveri det värsta bråket, 
bättre att tystna, 
lår bråkaren bråka ensam, 
den kloke bråkar inte.
Vissa älskar att bråka och kritisera andra...dom älskar helt enkelt att bråka och kritisera andra...ibland är det bara ordklyveri och ingenting annat...ibland har bråkaren känt sig igen i någons skrivelse och blivit arg och sårad...men oftast är det inbilning...men troligen bråkarens undermedvetna eller hon har analyserat och trott att skrivelsen handlar om henne...och då vill bråkaren ha fortsatta dialog och skyller på och vill att den andre ta på sig skulden...
bråkaren brukar också ofta säga att den andre tror sig vara bättre än alla andra fast den andre har inte sagt något sådant...bråkaren påstår att den eller den är inte någon andlig person, att den eller den bara inbillar vara andliga...bråkaren tycks vänta att dom som tystnar skulle slicka på hennes arsel.och erkänna sina fel och erkänna att den tyste är inte andlig osv...en sådan där situation blir den klorare tyst och lämnar platsen för en stund och vill inte bråka...bråkaren gillar inte detta heller...om månader och år kan bråkaren ta upp dessa gamla händelser och fortsätta älta och älta.
Den kloke och vise deltar inte i bråket mer...den vise vet att det leder ingenstans, att inget gott följer av det...vad skall man göra åt sådana bråkare...att vara tysta är allra bäst...man vill ju inte att bråkaren suger ens energi och ger tillbaks sin negativa ener
gi...man orkar helt enkelt inte bråka om ordklyverier och srtunt saker som bråkaren inbillar.