Dessa texter anger hur segern ser ut om muslimer är segrare, och att orsaken till jihad inte får förväxlas med målet för jihad; alla lärda [inom Islam] är överens i denna fråga. Hadithen ovan [”Jag har blivit beordrad att kämpa mot människor tills …”] avser en händelse som redan har ägt rum och är villkorad av Guds ord:

{ Det är Han som har sänt Sitt Sändebud med vägledningen och [för att förkunna] den sanna tron som skall föras till seger över all [annan form av] gudstro. När Gud har talat behövs inga ytterligare vittnesbörd.} (Al-Fath, 48: 28)

Detta ägde rum på den arabiska halvön vid Profetens tid saws må Gud välsigna honom och ge honom frid, Gud säger:

{… och för att du skall varna den främsta av alla städer [umm al-qura] och dem som bor runt omkring den. } (Al- An'am, 6: 92);

och:

{ O ni som tror, kämpa mot förnekarna i er närhet…} (Al-Tawbah, 9: 123).

Profeten saws må Gud välsigna honom och ge honom frid, sade också:
”Vräk avgudadyrkarna från den Arabiska Halvön.”
Hur kunde detta inte ha kommit till stånd när Gud lovade Profeten saws må Gud välsigna honom och ge honom frid,

{ Det är Han som har sänt Sitt Sändebud med vägledningen och sanningens religion, och Han ger den företräde framför alla [andra] religioner, även om de icke troende [skulle] vara avoga.} (Al-Saff, 61: 9).

Det som avses här måste vara den arabiska halvön, eftersom detta är vad som hände under Profetens liv saws må Gud välsigna honom och ge honom frid. I varje fall om befälhavarna för jihad förstår att det är i muslimernas bästa intresse, är det tillåtet för dem att upphöra med striderna, även om målet inte har uppnåtts. Gud säger: 

{ Om de då slutar [strida] skall alla fientligheter upphöra …} (Al-Baqarah, 2: 193)

Omständigheterna och händelserna vid försoningen (SulH) vid Hudaybiyah är ett bevis på detta.


d. Reglerna för jihad:

Reglerna för att utföra jihad sammanfattas i Profeten Muhammeds saws må Gud välsigna honom och ge honom frid, ord:

“För krig men var inte för hård, bete er inte förrädiskt, varken lemlästa eller döda barn …” 

Profeten saws må Gud välsigna honom och ge honom frid sade också på dagen för erövringen av Mecka: ”De retirerande ska inte dödas, de sårade ska inte skadas, och den som stänger sin dörr är trygg.”

Likaså när Abu Bakr al-Siddiq, må Gud vara nöjd med honom, förberedde en armé och skickade den till Levanten, sade han:

"Du kommer att hitta människor som har ägnat sig åt klosterlivet, lämna dem åt deras andakt. Du kommer också att hitta andra vars huvuden är platser för djävlar (dvs beväpnade diakoner 25), så slå deras halsar. Dock döda inte de gamla och skröpliga, kvinnor eller barn; förstör inte byggnader; fäll inga träd och skada inte boskap utan en god anledning; bränn inte ned eller förstör palmträd; vara inte förrädisk; stympa inte; var inte feg; och plundra inte. Sannerligen Gud kommer att stödja dem som stöder Honom och Hans Sändebud, trots att de inte ser Honom. Sannerligen, Gud är Stark, Mäktig.”

När det gäller att döda fångar, så är det förbjudet enlig islamisk lag. Men du har dödat många fångar, inklusive de 1700 fångarna på Camp Speicher i Tikrit i juni 2014; de 200 fångarna vid gasfältet Sha'er i juli, 2014; de 700 fångarna i Sha'etat stammen i Deir el-Zor (varav 600 var obeväpnade civila); de 250 fångarna på Tabqah flygbas i Al-Raqqah i augusti 2014; kurdiska och libanesiska soldater och oräkneliga andra som Gud känner till. Dessa är avskyvärda krigsförbrytelser.  

Om du påstår att Profeten saws må Gud välsigna honom och ge honom frid, dödade några fångar i en del strider, så blir svaret att han bara beordrade att två fångar skulle dödas i slaget vid Badr: Uqbah ibn Abi Mu'ayt och Nadr ibn al-Harith. De var krigsledare och krigsförbrytare, och avrättning av krigsförbrytare är tillåten om ledaren befaller det. Detta är också vad Saladin gjorde sedan han hade erövrat Jerusalem, och vad de allierade gjorde under Nürnbergrättegångarna efter andra världskriget.
Det som gäller de tiotusentals fångar som föll under Profetens, må Gud välsigna honom och ge honom frid, jurisdiktion under en period av tio år och vid 29 slag, avrättade han inte en enda vanlig soldat; snarare, han, må Gud välsigna honom och ge honom frid, gav dem sitt förtroende och befallde att de skulle behandlas vänligt. Det gudomliga dekretet rörande fångar och krigsfångar finns i Guds ord:

{ Då skall ni ge dem fria, godvilligt eller mot lösen…} (Muhammad, 47: 4).

Gud befallde att fångar och krigsfångar skulle behandlas med värdighet och respekt:

{ De som ger den fattige, den faderlöse och fången att äta - oavsett deras eget behov och det pris de sätter på [födan]…} (Al-Insan, 76: 8 ).  

Faktum är att Profetens sanna Sunnah, må Gud välsigna honom och ge honom frid, rörande fångar är förlåtelse och amnesti, vilket visade sig under erövringen av Mecka när Profeten saws må Gud välsigna honom och ge honom frid, sade: ”Jag säger som min bror Josef sade: ’Ni skall inte förebrås denna dag. Gå ty du är fri.’”