Domen står ju kvar. Orden kan inte bli osagda. Orden lever i allas tankar. Det hörda kan ju inte glömmas. Man minns. Därför är det ”farligt” att döma i vredesmod, för när man lugnat ned sig, ångrar man kanske det man sagt, men orden går inte att ta tillbaks. Där sitter man då och kanske skäms att man pratat så illa om någon. Den man pratat illa om, kommer att minnas vad du vräkte ur dig i din ilska. Du kan be om förlåtelse och få förlåtelse. Men glöm inte att den andre kommer iaf att minnas dina ord.