Som 19 åring ville jag försvinna, 
försvinna så långt som möjligt från mitt barndomshem, 
därför hamnade jag i Sverige, 
inte hade jag här det bättre dom första åren, nej, 
jag var så himla barnslig, envis, orolig och spontan, 
jag tänkte sällan konsekvensersa av det jag gjorde, 
många dåliga val gjorde jag och för det fick jag lida, 
var även hemlös under ca ett års tid, jobbigt, men ack så spännande,.
vill inte gå närmare i denna tid, nej, det är också svåra minnen, 
lika svåra som mitt tonårstids minnen.
Det tog tid innan jag lugnade mig, 
fast helt lugn i själen har jag aldrig varit, 
är väl en sån där orolig själ på något vis, 
endast nu på äldre dar har jag kännt lugn och ro inom mig.

sa4jag.jpg?1595818737