Att vara sig själv är som en konst,, 
en föredetta kvinnlig kompis ville hela tiden ändra på mig, 
varför ville hon ändra på mig, 
hon kanske ville att jag skulle vara liksom mer som hon, 
hon själv var pratsam och känslig och kritiserande, 
oj vad hon kritiserade mig ibland, hårt och elakt, 
med åren märkte jag att hon mådde inte så bra psykiskt, 
hon lämnade mig en gång, helt plötsligt, hon isolerade sig lite sedan, 
träffade henne inte på många månader, 
sedan tog hon kontakt igen som ingentig hade hänt, 
Nu har vi inte setts på många många år, 
Har faktiskt inte saknat henne det minsta, 
jag minns dock att hon kunde ofta vara även vänlig och hjälpsam, 
visst fanns det bra sidor även hos henne, 
Att det blev slut på vårat kamratskap, det kom från mig, 
Jag var oerhört trött på henne just då, 
hon blev sårad och rusade ut och sökte vänskap hos en våran gemensam kompis, 
Nu när åren gått, minnerna bleknar, 
livet går vidare., 
kompisar kommer och kompisar försvinner, 
sådant är livet, man skall acceptera detta. 
Jag kan inte bli en annan, jag är jag, 
Är nöjd med mig sjäv, jag accepterar mig själv. 
ingen har makt att ändra på mig. 
Jag är mig själv.

jaga9.jpg?1596890319