Tänker inte ofta på min tonårs tid...tiden var inte bra...mådde fruktansvärt dåligt...jag var inte accepterad av mina föräldrar...dom ville hela tiden spotta ut mig från hemmet och det gjorde dom också...far var elak försupen gubbe som skrek och slog sina barn...mor var tystlåten och ville ha bra relation med sin man...vem blev lidande...jag...han hatade mig...mor gjorde inget när han slängde ut mig som 15 åring...hon lät det ske...jag ansåg att mor valde sin man och accepterade att jag blev utsparkad...det är sorligt...för då tappade jag all respekt för min mor och far...efter detta kände jag att jag inga föräldrar har...i princip hade jag ju det inte heller.
Detta tycks ha format mitt liv på något sätt...var länge mycket osäker på mig själv...gjorde många dåliga val och fick lida oerhört mycket.
Livet som tonåring utan mor och far och hem, var ett helvete...men jag överlevde trots allt...överlevde men knappast något mer...jag var ju även lite annorlunda än andra...tänkte djupa tankar, var andlig och grubblande och var och är fortfarande oerhört känslig.

see1.jpg?1590156365