Nytidens människor iaf här i väst, lever för det mesta i stressiga samhällen. Inte många som har möjlighet eller ork att ta det lugnt, meditera, söka harmoni och andlighet i sitt liv. Statussaker är viktigare för mången, än att ta hand om sig själv, lugna ner sig, söka inåt, hitta sig själv, hitta sitt lugna jag.
Livet är så mycket mer än bara arbete, arbete och åter arbete. Nu på äldre dar har jag fattat detta. När jag var yngre, stressade även jag. Kanske är det så att med åren blir man visare, kan bli, men alla blir inte det. Hur vi är, hur vi agerar, bottnat oftast i våra förväntningar av livet. Vi vill så mycket, men hinner inte få allt vi vill och önskar. Därav all stress. Man glömmer att leva, man glömmer att ha roligt och då finns andlighet långt borta från den människan.