{141} Om du vill att hoppets port öppnar sig för dig skall du betrakta det som utgår från Honom till dig. Vill du att fruktans port öppnar sig för dig istället skall du betrakta det som utgår från dig till Honom.

{142} Ibland lär Han dig mer under en natt av beklämdhet än vad du förmår lära dig under en strålande dag av upprymdhet; »[…] ni vet ej vilken av dem är mest gagnelig för er […]» (Koranen 4:11).

{143} Hjärtana och hjärtehemligheterna är de ställen där ljuset har sin upprinnelse.

{144} Det finns ett ljus nedlagt i hjärtana och dess källa är det ljus som strömmar in från de osynliga världarnas skattkammare.

{145} Det finns ett ljus med vilket Han blottlägger sina skapade varelser för dig. Men det finns ett annat ljus med vilket Han blottlägger sina attribut för dig!

{146} Ibland gör hjärtana halt inför ljuset precis som själarna inför tingens ogenomtränglighet.

{147} Han har övertäckt hjärtehemligheternas ljus med de synliga tingens ogenomtränglighet, emedan Han betraktar deras ljus som alltför vördnadsbjudande för att förslösas genom blottläggning eller för att uppmärksammas genom offentliggörelse.

{148} Lovad vare Han som ej ger tecken åt sina Vänner – utom där Han redan givit tecken som visar hän mot Honom. Och lovad vare Han som ej låter någon komma till Hans Vänner – utom den som vill bli ledd till Honom.

{149} Ibland inviger Han dig i sitt rikes fördolda värld men beslöjar din insyn i gudstjänarnas hjärtehemligheter.

{150} Om någon upptäcker gudstjänarnas hjärtehemligheter utan att låta sig formas av den gudomliga barmhärtigheten blir hans upptäckt till en prövning och orsak till att han ådrager sig olycka.

151} Själens lott i olydnaden är uppenbar och tydlig, men dess lott i lydnaden är förborgad och gömd. Att bota den själ som gömmer sig bakom lydnaden blir därför en jobbig behandling.

{152} Ibland drabbar dig förställningen även där ingen ser dig.

{153} Din upptagenhet med att folk måtte känna till din utkorelse är ett tecken på att du brister i uppriktighet beträffande din tjänargärning. Göm folks blickar på dig i Guds blickar på dig! Och lämna därhän deras intresse i dig och omvittna istället Guds intresse i dig!

{154} Den som känner Gud omvittnar Honom i varje ting. Och den som tillintetgörs genom Honom blir frånvarande från varje ting. Och den som älskar Honom föredrar inte något annat framför Honom.

{155} Det som beslöjar Gud för dig är Hans totala närhet till dig. Ja, Han beslöjar sig genom sin totala uppenbarelse och döljer sig för synen genom sitt ofantliga ljus.

{156} Tro inte, att ditt enträgna bedjande kan motivera Hans givande! Annars kommer din förståelse av Honom att avta. Nej, måtte ditt enträgna bedjande istället vara resultatet av en uppriktig tjänargärning och ett utslag av att du fullföljer Herradömets krav (på rättsskipning)!

{157} Hur skulle ditt bedjande, som äger rum i tiden, kunna vara orsak till Hans givande, som föregår tiden? Evighetens beslut är alltför upphöjda för att relatera sig till orsaksförhållanden.

{158} Hans omtanke om dig beror inte på någonting hos dig. För var fanns du, när Hans omtanke mötte dig och när Hans försorg gick dig till mötes? I Hans evighet finns ej ”uppriktiga gärningar” eller ”andliga tillstånd”; nej, i den finns endast den rena välgärningen och den omätliga nåden.

{159} Han vet, att gudstjänarna längtar efter att Hans omtankes hemlighet skall bli synlig. Därför har Han sagt: »Han utmärker vem Han vill med sin barmhärtighet […]» (Koranen 3:67) Men Han vet, att om Han lämnade dem sålunda skulle de överge den goda gärningen i förlitan på evigheten. Därför har Han sagt: »[…] sannerligen, Guds barmhärtighet är nära dem som gör gott.» (Koranen 7:54)

{160} Varje ting har sin grund i den gudomliga viljan, men denna har inte sin grund i någonting.

{161} Ibland leder den sufiska etiketten till att sufierna slutar upp med att ställa krav. Det gör de i tillit till den livs­-lott Han tilldelat dem och till följd av sin upptagenhet med att att ihågkalla Honom istället för att be Honom om saker och ting. Vidare, må den som försumligheten har framgång hos påminnas! Och må den som slarvet har makt över göras uppmärksam!

{162} Att drabbas av umbäranden blir till festdagar för aspiranterna.

{163} Ibland finner du i umbärandena den andliga tillväxt som du ej finner i fastan och bönen – umbärandena blir till bord med gåvor.

{164} Förbered dig på fattigdom och utblottelse, om du vill att gåvorna skall tillfalla dig. »Ty allmosorna är avsedda för de fattiga […]» (Koranen 9:60)

{165} Förverkliga dina egna kvaliteter, så skall Han bistå dig med sina kvaliteter.
Förverkliga ödmjukheten hos dig själv, så skall Han bistå dig med sin härlighet.
Inse din egen oförmåga, så skall Han bistå dig med sin förmåga.
Inse din egen svaghet, så skall Han bistå dig med sin styrka och sin kraft.

{166} Ibland ges karisman åt den, vars rättrådighet ej är fullkomlig.

{167} Ett tecken på att det är Gud som försatt dig i ett läge är att Han fortsätter att bevara dig i det och att du uppnår goda resultat.

{168} Missgärningen tystar den som ger uttryck för sitt eget goda handlande. Men den som låter sig vara ett redskap för Guds goda handlande tystnar inte även om han begår en synd.

{169} De vises ljus föregår deras yttranden. Och där upplysningen har ägt rum, dit når också förkunnelsen fram.

{170} Varje ord som stiger upp ur hjärtat och ut i öppen dager bär hjärtats överklädnad.

{171} Om någon ges tillåtelse att förkunna skall hans förklaringssätt vara förståeligt i folks öron och hans antydningar skall vara tydliga för dem.

{172} Om du inte tillåtits att ådagalägga sanningarna träder de ibland i dagen i ett fördunklat ljus.

{173} Sufiernas förklaringssätt beror antingen på en översvämmande extas eller på målsättningen med en aspirants vägledning. Det förra är fallet med ”de framåtskridande”, det senare är fallet med dem som äger bestämdhet och är befästa genom egen erfarenhet.

{174} Sufiernas förklaringssätt utgör föda för lyssnarskaran – och du får inte mer därav än du kan äta.

{175} Ibland uttalar sig någon om en andlig station som han står och kisar upp emot, och ibland uttalar sig någon om den som nått upp till den; detta är intrikat utom för den som äger insikt.

{176} Det anstår ej ”den framåtskridande” att ge uttryck åt sina andliga inströmningar, ty detta minskar deras verkan i hans hjärta och hindrar honom från att vara sannfärdig gentemot sin Herre.

{177} Sträck inte ut din hand för att ta emot (något) från skapade varelser med mindre än att du ser att Den verklige Givaren i dem är din Herre. Om du förhåller dig sålunda kan du ta emot det som teologin ger dig sitt samtycke till.

{178} Ibland skäms gudskännaren över att lägga fram sitt behov för sin Herre på grund av sin förnöjsamhet med Hans vilja. Så hur mycket mer skulle han inte skämmas över att lägga fram det för Hans skapade varelser?

{179} Om två ting är (moraliskt) tvetydiga för dig, så betänk vilket av de två som är svårast för dig att utföra och välj det! Ty det som är (moraliskt) svårt att utföra är det (moraliskt) sanna.

{180} Ett tecken på att man följer lidelsen är att man har bråttom med överloppsgärningarna men slarvar med att utföra de föreskrivna förpliktelserna.

{181} Han har knutit de religiösa åliggandena till bestämda tider för att möjligheten att skjuta upp dem ej skall hindra dig från att utföra dem. Men Han har givit dig tillräcklig tidsmarginal för att du själv skall kunna välja tidpunkten.

{182} Han känner gudstjänarnas tröghet med att stå upp och tjäna Honom, så Han har förpliktigat dem till att lyda Honom. Han driver dem till sig iklädda förpliktelsens bojor: »Din Herre förundrar sig över folk som drivs till Paradiset iklädda bojor!» (Hadīth)

{183} Han har förpliktigat dig till att tjäna Honom men endast för att du skall kunna träda in i Hans Paradis!

{184} Om någon finner det konstigt att Gud kan rädda en människa från hennes lidelse och driva henne ut ur sin försumlighet har han förbisett den gudomliga allmakten: »[…] Ja, Gud äger makt över varje ting.» (Koranen 18:43)

{185} Ibland kommer mörker över dig för att Han skall få dig att inse värdet av de nådegåvor Han förlänar dig. Om någon inte lär känna värdet av välsignelser genom mötet med dem så gör han det genom förlusten av dem.

{86} Måtte inte inströmningarna av välsignelser göra dig så perplex att du ej uppfyller Hans anspråk på ditt tack, ty det är just sådant som flyttar ned din ställning.

{187} Om lidelsens sötma bemäktigar sig hjärtat blir det till en obotlig sjukdom. Endast en pockande fruktan eller en ångestfylld längtan kan fördriva lustan ur hjärtat.

{188} Liksom Han ej älskar en splittrad gärning, så älskar Han inte heller ett delat hjärta: den splittrade gärningen tar Han ej emot och det delade hjärtat går Han ej till mötes.

{189} Det finns ljus som tillåts nå fram (till hjärtat) och det finns ljus som tillåts träda ända in (i hjärtat). Ibland strömmar ljus över dig men finner ditt hjärta uppfyllt med bilder av skapade varelser, så det lämnar den plats där det steg ned. Töm ditt hjärta på ovidkommande ting, så skall Han fylla det med insikter i gudskännedom och med hjärtehemligheter!

{190} Tyck inte att Han är sen med gåvan, utan finn ( istället) ut hur sen du själv är med att vara uppmärksam på den!

{191} Det är möjligt att fullgöra skyldigheter under alla tidpunkter men det är omöjligt att fullgöra alla tidpunkters skyldigheter, ty inte en enda tidpunkt förflyter utan att Gud äger något nytt krav på dig eller utfärdar en tvingande befallning. Så hur skulle du under en tidpunkt kunna fullgöra en annan tidpunkts krav då du inte ens kunnat fullgöra Guds krav beträffande den första tidpunkten?

{192} Det du gått miste om i livet är oersättligt men det som tillfallit dig är ovärderligt.

{193} Du kan inte älska något utan att vara dess slav – men Han vill att du uteslutande skall vara Hans slav!

{194} Din lydnad gagnar ej Honom, ej heller skadar din olydnad Honom. Nej, Han har befallt dig den förra och förbjudit dig den senare på grund av det som kommer dig tillgodo därav.

{195} Om någon vänder sig till Honom ökar det ej Hans härlighet; ej heller minskar det Hans härlighet om någon vänder sig från Honom.

{196} Om du når fram till Gud är det i själva verket kunskapen om Honom du nått fram till, ty vår Herre är alltför upphöjd för att något skall kunna förena sig med Honom eller för att Han skall förena sig med något.

{197} Din närhet till Honom är till för att du skall kunna omvittna Hans närhet, ty vad finns det annars för jämförelse mellan dig och Hans närhets realitet?

{198} Sanningarna strömmar in i sin helhet under ett tillstånd av illumination, men först efter fasthållandet av dem i minnet äger belysningen (av dem) rum: »När vi läser upp det, följ då med i uppläsningen av det! Därpå åligger det oss att belysa det.» (Koranen 75:18-19)

{199} När de andliga inströmningarna strömmar till dig omkullkastar de rutinerna för dig: »[…] När konungar tränger in i en stad ödelägger de den […]» (Koranen 27:34) Den andliga inströmningen kommer från en mäktig Erövrares närvaro, och därför möter Honom intet utan att Han triumferar över det: »Nej, vi slungar sanningen mot det som är falskt så att den ödelägger det – och se, det förgås […]!» (Koranen 21:18)

{200} Hur skulle Gud kunna beslöja sig med något, då Han som beslöjar sig genom något är uppenbar och närvarande i det Han beslöjar sig genom?